|
Årsmöte 2006Styrelsen för Svenska Heraldiska Föreningen kallar till årsmöte:
Program
13.00 Inledning
Bilagor: Styrelsens förslag till föreningsstämman1. Inrättandet av ett heraldiskt registerFörslag:
Bakgrund
Utformning av registret
Vad har hänt sedan förra stämman?
Invändningarna mot förslaget följde i huvudsak två linjer:
För att grundligt utröna förutsättningarna för ett nordiskt
samarbete kring ett samnordiskt vapenregister tog styrelsen tillfället i akt
och kallade till ett möte om detta i samband med den tredje nordiska
heraldikkonferensen i Oslo i maj 2005.
På mötet deltog ordförande och vice ordförande från följande föreningar:
Kontentan av mötet blev att HSiF var mycket nöjda med sitt eget nationella register (som innehåller över 1000 vapen), men såg svårigheter med att integrera det med ett samnordiskt register. NHF visade intresse för tanken, men ställde sig avvaktande. Ej heller SHS hade några planer på vare sig ett samnordiskt eller nationellt danskt register. HS erbjöds samverka med SHF kring det Svenska nationella registret och hade inga planer på ett eget register. Allmänt sågs det som ett alltför vidlyftigt och rent praktiskt svårhanterligt projekt att samla alla vapen i Norden i samma register. Det finns ju skillnader inte bara i språk utan även i heraldisk sed och det skulle vara mycket svårt att finna tillräckligt mångkunniga personer för att korrekt bedöma de förväntat stora volymerna ansökningar från hela Norden. Hur man än gjorde skulle slutresultatet i praktiken troligen ändå bli en uppsättning nationella ”delregister”, med egna nationella redaktioner eller motsvarande. Däremot sågs positivt på en möjlig framtida samverkan mellan just enskilda nationella vapenregister och övriga länders heraldikföreningar följer med stort intresse utvecklingen i Sverige. För att svara upp emot en framtida samverkan har miljön där SHFs vapendatabas ”Heraldiska Källan” ligger förberetts för att bereda plats för parallella grannlandsdatabaser, som respektive lands heraldikförening själv skulle få administrera. Vad gäller SVR fanns dels invändningar om att de redan gör det vi föreslår, dels farhågor att vi skulle konkurrera med och därmed riskera att skada SVR. Det finns dock klara skillnader mellan det föreslagna registret och SVR. SVR granskar och publicerar vapen från hela Norden i text och bild. Registreringen förutsätter att vapnet finns uppritat i en högklassig version och publikationen är tämligen exklusiv i utförandet varför anmälningsavgiften är avsevärd, för närvarande ca 4000 kr. I SVR ges inte bara blasoneringen för vapnet utan även en kort text om bakgrunden till vapnet, vapenantagarens släkthistorik och liknande. Publikationen blir mer än bara en vapenregistrering, den blir även något av ett kulturhistoriskt tidsdokument. Prövningen av anmälda vapen sker i en sluten krets och SVR är en stiftelse utan öppen insyn eller etablerade påverkansvägar från omvärlden. I SHFs nationella register prövas och offentliggörs bara blasoneringen, inte någon bild. Slutresultatet är inte någon påkostad publikation utan i första hand ett kvitto till anmälaren på att vapnet håller måttet och ett offentliggörande av dess existens som minimerar risken för framtida vapenintrång. Därför kan anmälningsavgiften vara blygsam, kanske 150-200 kr och bör inte fungera utestängande. Prövningen sker av ett vapenkollegium som tillsätts av SHFs styrelse, som i sin tur tillsätts av föreningsstämman, som är öppen för alla och envar som önskar bli medlem. Kollegiet arbetar med en transparent process och offentliggör sina preliminära beslut för överprövning av var och en som inte samtycker. Alla avslag och principiellt viktiga ställningstaganden skall motiveras. Först efter den offentliga besvärstiden fattas det slutliga beslutet. Vapenanmälaren kan under prövningens gång modifiera vapnet för att tillfredställa kollegiets kvalitetskrav. Tanken med processen är att öppet redovisa och ge utrymme för dialog kring kollegiets ställningstaganden och ytterst definiera och utveckla vad vi kallar god heraldisk sed i Sverige. Som en extra säkerhetsdetalj och en garanti mot eventuella tveksamma bedömningar i kollegiet har registret och hela processen underställts Svenska Nationalkommittén för Genealogi och Heraldiks överinseende. Nationalkommittén är inrättad av Vitterhetsakademien och utgör Sveriges officiella kontaktorgan i heraldikärenden. Alla vapen som avses godkännas underställs Nationalkommittén och endast om de inte invänder kan ett vapen slutligen införas i registret. Nationalkommitténs medverkan ger en oöverträffad sanktion och tyngd till registret och vi är mycket glada över den. Skillnaderna är alltså stora och angående konkurrens med SVR tror både vi och dem att detta tvärtom kommer att gynna SVR. De kan hänvisa halvfärdiga eller tveksamma vapen till vårt register och be dem återkomma om de godkänns, varvid SVR sparar mycket tid och möda i sin prövning. Dessutom hoppas vi att vårt register uppmuntrar och bygger upp en större total volym av aktiva förare av goda heraldiska vapen och därigenom bör även SVRs presumtiva kundkrets växa. Kontakterna med SVR i denna fråga har varit och är både täta och goda och Martin Sunnqvist, som är styrelsens val till kollegiets förste ordförande, sitter även i SVRs redaktion. 2. Budget 2006
Allmänna kommentarer:
|