En springande Häst med betzel av Gull

Släkten Tham kom till Sverige år 1658, då Vollrath Tham invandrade från Sachsen till Göteborg. I sin omfattande och framgångsrika affärsverksamhet – främst rörde det sig om export av stångjärn – hade han naturligtvis behov av ett sigill. Hans vapenprydda sigill återfinns i Riksarkivet på ett brev avsänt till Magnus Gabriel de la Gardie den 4 mars 1679 och innehåller en tyglad, galopperande häst i en spansk sköld. På skölden vilar en sluten hjälm med en uppstigande betslad häst mellan två glavenstakar som hjälmprydnad.

Hjälmprydnaden flankeras av ägarinitialerna.

När Vollraths son Sebastian Tham omkring 1700 skulle utforma sitt sigill använde han utan ändring faderns vapen åtföljt av de egna initialerna, S T.
Skälet till att en häst valdes som vapenbild har inte gått att utröna. Möjligen har hästen i Sachsens vapen, das Sachsenross, lekt Vollrath Tham i hågen.
Sebastian Tham adlades 1716 och tilldelades ett vapen, som utformades med det borgerliga vapnet som utgångspunkt. Vapnet beskrivs i sköldebrevet på följande sätt:
En blå Skiöld, hwari wijsar sig en Springande Häst med betzel av Gull, ock deröfwer en Chef jemwäl av Gull Zirat med ett par blå Wingar, ofwan på Skiölden står en öppen Tornerhielm hwarutur upspringer öfre delen av en äfwen Slijk Häst som i Sielfwa Skiölden, emellan twenne gröna Palmqwistar.
Vid den stormiga kröningsriksdagen i Norrköping år 1800 representerades ätten Tham av löjtnanten Pehr Adolph Tham, Sebastian Thams sonson. P A Tham avsade sig vid riksdagen adelskapet tillsammans med ett antal andra adelsmän som protest mot ett olagligt beslut, så som de upplevde situationen. Avsägelsen godkändes av kungen och P A Tham ändrade namnets stavning till Tamm.
Tjugosex år senare upphöjdes P A Tamm av Karl XIV Johan ånyo i adligt stånd. Han bibehöll därvid sitt nya namn och antog ett vapen som med två undantag överensstämde med adliga ätten Thams. Den ena ändringen var att vingarna i ginstammen byttes ut mot twänne i bredd stälda Martis eller jernets tecken af Mörk färg, ett naturligt val för en innehavare av ett betydande järnbruksimperium. Den andra ändringen var att en uppstigande bevingad häst valdes till ny hjälmprydnad.

Nitad bård friherretecken

Den 6 februari 1843 blev P A Tamm friherre. Han införde såsom vapenförbättring endast att skölden försågs med en nitad bård, en åtgärd som under 1800-talets början ofta vidtogs för att markera upphöjelse från adelsman till friherre. Av de fyra adelsmän som upphöjdes till friherre i anslutning till Karl XIV Johans 25-årsjubileum 1843 valde tre att förbättra sin sköld med hjälp av en nitad bård: Tamm, von Rosén och Ihre.

Som dexter hjälmprydnad fick den bevingade hästen från 1826 leva vidare. Rörande sinister hjälmprydnad vet vi åtskilligt om vilka överväganden som ledde fram till valet av en trana med en gräshoppa i näbbet. Detta tack vare P A Tamms son Clas Tamms nyligen utgivna dagböcker och brev.
Den 15 januari 1843 noterar Clas Tamm i sin dagbok: Hos Pappa sett Hr Salmson. Det var fråga om det baronliga vapnet. Det bibehölls vid det gamla, samt sattes en ny hjelm der delar af det Ehrenbillska togos till prydnad jemte några ax. Vid detta hade jag ock ett votum. Innebörden av noteringen är följande. Den blivande friherren och hans son uppsöktes i det tammska huset vid Stora (senare Västra) Trädgårdsgatan i Stockholm av en medlem av den judiska släkten Salmson, som hade fått uppdraget att utarbeta ett förslag till utformning av det friherrliga vapnet. Med största sannolikhet är det fråga om litografen Axel Jakob Salmson (1807–76).

Skälet till att det ehrenbillska vapnet fick utgöra sinister hjälmprydnad var att P A Tamm hade varit gift med Charlotte Ehrenbill och att samtliga hans barn var födda i detta äktenskap, som hade ingåtts 1804 och upplösts genom hennes död 1832. Det ehrenbillska vapnet utgörs av en tall och däröver en ginstam belagd med en sporrklinga åtföljd av två stjärnor. Några ax ingår inte i vapnet.
A J Salmsons arbete med förslaget gick vidare. Lördagen den 25 februari besöker Clas Tamm honom. Han noterar efteråt i sin dagbok: F.m. sprang jag omkring hos … och Salmson, där jag hade den rättrådiga fröjden att få Pappas Baronliga vapen ändradt så att det Grillska, av många och goda skäl, togs till den andra hjälmprydnaden. Ehrenbillska var förut ditsatt.
Clas ”många och goda skäl” var sannolikt att både P A Tamms mor och första hustru tillhörde släkten Grill, samt att P A Tamms egendomar Österby och Söderfors, huvudbruken i det tammska bruksimperiet, tidigare hade innehafts av den släkten..