Skånelands flagga

av fil.dr. Sven-Olle R Olsson, Malmö
Skånelands rödgula flagga är den mest kända flaggan för en skandinavisk region. Traditionen går visserligen tillbaka till medeltiden, men det var på 1800-talet som flaggan åter väcktes till liv och blev den symbol som den är än idag.
Skånelands flagga är officiellt registrerad i Skandinavisk Vapenrulla (SVR 431/92, ritad av Jan Raneke) och totalt fri från relationer till politiska partier eller organisationer.

 


Skånelands flagga

Nordens flagga från 1430

Den äldre historien

Skånelands flagga, i dagligt tal oftast kallad den skånska flaggan har genom hävd blivit Skånelands; Skånes, Hallands, Blekinges och Bornholms gemensamma samlande symbol, men dess tidigare bruk är höljt i ett dunkel.
Liksom fallet är med den samlade skåneländska historien, så har intresset för att forska i den skåneländska flaggans bakgrund varit begränsat. Därför saknas ännu klara belägg för händelser, som från olika håll blivit knutna till den rödgula korsflaggan.

Lundaärkebiskopen

Således förknippas flaggan med Lundaärkebiskopen, som skall ha fört dessa färger som baner redan på 1100-talet.
Det nordiska området bröts på 1100-talet ut ur Hamburg-Bremenärkestiftet, för att bilda en egen enhet. Primas för detta blev ärkebiskopen i Lund, som därmed blev skånsk-nordisk ärkebiskop. Det är troligt att ärkebiskopen i Lund hade någon form av standar. Ett sådant baner hos Lundaärkebiskopen har då troligtvis erhållits av påven. Eftersom Hamburg-Bremens ärkebiskop förde färgerna vitt kors på röd botten, är det osannolikt att det nya självständiga nordiska ärkebiskopsdömet skulle föra samma färger. Därför är det mer sannolikt att ärkebiskopen i Lund förde färgerna gult kors på röd botten än vitt kors på röd botten.

Korsvapnet

Korsvapnet, liksom de nordiska korsflaggorna, har naturligtvis sitt ursprung i de korsbaner som medeltidens kristna furstar förde under korstågen. Baneret var härskarens personliga värdighetstecken. Både den tyske kejsaren och den franske kungen förde ett rött vapen med silverkors. Detta vapen lever kvar i Dannebrogen och i Schweiz flaggor.
Korsvapnet var inte framträdande hos de gamla katolska ärkebiskoparna i Lund. De hade istället Laurentiushalstret som symbol, vilket ännu idag utgör Lundastiftets vapen. Detta är inte så konstigt i och för sig eftersom Lundadomen är helgad åt helgonet S:t Lars. Korsriddarna av orden S:t Laurentius förde för övrigt ett grönt kors på vit botten.
Däremot har man hittat ett mynt präglat i Lund någon gång mellan1182-1202 under Knud VI:s regeringstid.
Detta föreställer på frånsidan en så kallad gonfalonflagga med ett korsvapen liknande Schweiz flagga och försedd med fyra fransar. Flaggtypen återfinns också i Frosta Härads vapen.
Liknande flaggor förekommer framförallt som baner och man anser att flera av dessa har givits av påven. Ett exempel på detta är gonfalonflaggan från Bayeauxtapeten, som föreställer Wilhelm Erövrares besegring av England i slaget vid Hastings1066. Tapeten anser man gjordes något decennium senare.

Flaggans färger

Denna gonfalon medgult kors på vitbotten lär Wilhelm ha fått av påven Alexander II, 1061-1073 (Lindsay Galbreath 1972) inför invasionen av England. Därför ligger det nära till hands att så också är fallet med Lundagonfalonen. Färgerna, tinkturerna eller metallen i denna sistnämnda vet vi ännu inget om. Under alla omständigheter kan vi vara säkra på att detta fynd representerar det äldsta danska flaggfyndet. Detta innebär ju i sin tur att en dansk korsflagga fördes redan vid 1100/1200-talsskiftet och därmed är denna flagga utan jämförelse den äldsta i världen. Den danska rödvita flaggan återfinner vi senare hos Valdemar Atterdag (1320-1375) i hans vapen.

Enligt legenden fick danskarna Dannebrogen vid Volmerslaget vid Reval år 1219 under Valdemar Sejrs korståg till Estland och det säges att johanniterna under detta fälttåg förde sitt vapen, det vita korset på röd botten. Däremot sägs att skåningarna, som egentligen lydde under ärkebiskopen, Andreas Sunesson, förde hans vapen, gult kors på röd botten. Valdemar Sejr hade för övrigt blivit krönt av Andreas Sunesson i Lunds Domkyrka. I motsats till detta har Carl-Gustav Liljenberg i brev påpekat att Valdemar helt enkelt stal de lågtyska, sachsiska, Gotlands och Livlandsfararnas rödvita fana, som var ärkebiskopsdömets Hamburg-Bremens vapen. Denna legend kan sedan ha kopierats av svenskarna, eftersom de ej ville vara sämre än danskarna.

Enligt den svenska legenden fick Erik den helige det gula korset från den blå himlen i Finland under sitt korståg år 1157. Alf Åberg har för övrigt framlagt teorin att den svenska flaggan uppkom som en motståndsflagga mot den danska unionen vid mitten av 1400-talet och att det var upprorsmakaren Karl Knutsson Bonde, som låg bakom detta. En annan teori, som Carl-Gustav Liljenbergframfört är att Erik XIV av Sverige anammade staden Rigas blågula korsvapen år 1562 för att inkorporera Rigas betydelsefulla handelssystem i det svenska. De första bilderna av en blå duk med gult kors som en svensk flagga är ett landskapsvapen för södra Finland från 1550-talet och ett för Gotland i Gustav Vasas liktåg från 1562 uppger statsheraldikern Clara Nevéus i brev.

Uppsalaflaggan

Uppsala-ärkebiskopen Nils Allesson från 1296 förde ett korsvapen, vars färger vi inte känner. Först i mitten av 1400-taletframträder färgerna gult kors på röd botten i ärkebiskopen Jöns Bengtsson (Oxenstierna) vapensköld i Rasbo kyrka från 1456. Detta vapen har sedan bibehållits som Uppsala ärkestifts vapen och sedermera flagga. Den svenska kyrkans vapen och flagga är de inverterade färgerna och försedd med en guldkrona i korsets mitt, vilket i sin tur grundar sig på ett vapen från 1300-talet i Uppsala Domkyrka. Det är alltså fullt tänkbart att Nils Allesson fått vapnet från sin primas i Lund på samma sätt som Åbostift fått sitt inverterade korsvapen från Uppsala ärkestift. Ett annat intressant fynd är att Riga ärkebiskopssäte sedan senmedeltiden förde ett rött vapen med guldkors. Dess ursprung är oklart.

Den Nordiska flaggan

En världslig nordisk flaggsymbol skapades på 1400-talet av unionskungen Erik av Pommern. Han skrev år 1430 att: "rykinsbaner Swa som aer eth röth kors oppa eth gulth fiaeld" och detta betyder att detta korsbaner var eller skulle vara rikenas eller rikets gemensamma vapen. Här har vi alltså den äldsta nordiska unionsflaggan och den har under senare år introducerats som sådan av föreningen Norden. Skulle Erik av Pommern kunna fått idén till denna design från Lundaärkebiskoparnas vapen? Det förefaller mycket logiskt att han använder ärkebiskoparnas symbol för den nordiska kyrkan och inverterar färgerna när han skall skapa en världslig nordisk symbol. Bengt Olof Kälde, svenska kyrkans heraldiker, har visat att gult och rött var vanliga färgkombinationer i 55 undersökta medeltida korsvapen.
På flera håll i Norden förekommer i kyrkligt sammanhang det rödgula korsvapnet. Detta är logiskt, om det utgått från Lund och alla biskoparna lydde under ärkebiskopen i Lund, som var primas. När den nordiska sammanhållna kyrkoorganisationen slutligt splittrades på 1500-talet i olika statskyrkor, har dessa vapen kommit att förlora sin ursprungskontakt och utbredas vidare enligt individuella linjer.

Norge och Finland

I Norge finns det rödgula korsvapnet som ett solkors i S:t Olavs, Olav den heliges, vapen och det är detta vapen som Norges nazistparti, Nationalsamling, tyvärr använde under 1930-40 talen. I Oslo Universitetsoldsakssamling finns en målning från en okänd kyrka, 1320-1340, i Trondheim, som visar Olavs II Haraldsson den helige död vid slaget i Stikkelstad år 1030. Hans vapen är här en röd sköld med ett guldkors.
I Finland användes den rödgula korsflaggan främst av finlandssvenskarna och den kan kanske ledas tillbaks till Åbo stifts vapen, som i sin tur kan härledas från Uppsalas ärkestift, som nämnts tidigare. Innan den finska blåvita flaggan blev accepterad som riksflagga 1917 var den rödgula korsflaggan en stark pretendent. Riksvapnet är ju ett gult lejon på röd botten och då vore det ju naturligt med en rödgul riksflagga.

Vapen i Skåneland

I Skåneland finns det röda korsvapnet i Sölvesborgs vapen från 1535: ett rött kors omsatt med fyra s-liknande figurer i silverfält. I det moderna vapnet har dessa s-liknande figurer blivit ålar. Ett annat ur flaggsynpunkt mycket intressant stadsvapen är Trelleborgs från 1421 och 1556. Fältet är i blått och borgen och vågorna är i silver, månen och stjärnan i guld och flaggorna är Dannebrogen, röda med silverkors. Det har även framförts av Hans Sivörn, Växjö, i en insändare i Arbetet 1967 att det rödgula korsvapnet har varit Värends vapen och att det kanske fördes av Nils Dacke i hans kamp mot den svenska centralstaten.
Dessa fakta visar på möjligheten att det rödgula korsvapnet mycket väl skulle kunna varit de nordiska och skåneländska Lundaärkebiskoparnas vapen och att det sedan har givits åt Nidaros (Trondheim) stift och Uppsala stift samt legat tillgrund för den världsliga maktens nordiska unionsvapen.

Nordisk flaggsymbolik

I detta avsnitt har två legender åberopats, dels Dannebroglegenden och dels Erikslegenden. Det måste i detta sammanhang betonas att legenden som litterär metod eller kunskapskälla icke är historiskt redogörande. Den är snarare en predikan, som baseras på ideal man ser upp till hos legendens subjekt. Därför är naturligtvis legenden liksom i många fall bibliska berättelser föga historiskt eller biografiskt trovärdiga.
I de nämnda legenderna förekommer flaggtecken på himlen och detta skall tolkas som idiomatiskt uttryck, en metafor, som har förebilder i biblisk apokalyptisk litteratur och medeltida konstnärers tolkning av densamma. Uttrycket användes för att beskriva seger och vems seger det rör sig om. Det är med andra ord ett bildspråk för en existentiell fråga.
Denna symbolik finns som segerflaggor inom kristenheten, Kristi seger över döden i t ex Stora Köpinge kyrkas predikstol och i Perstorps altartavla. Även Gotlands och Visby Stifts vapen omfattas av denna symbolik, Agnus Dei, Guds lamm, med flaggan som segertecken. Guds lamm är Kristus, som offras men som segrar med den höjda fanan vid uppståndelsen och himmelsfärden.

Den moderna Skåneländska flaggans historia

Vem är återskaparen eller skaparen av den "skånska flaggan" är det Martin Weibull eller hans bror Mathias? Det sägs ofta att Martin Weibull skapade flaggan på 1870-talet. Martin Weibull var historieforskare i Lund och sysslade med skåneländsk historia. Martin och Mathias, den senare professor på Alnarp, härstammade från den danska byn Vejbol. Deras ursprung kan möjligtvis förklara deras intresse för Skåneland och Danmark. Vad gäller den Skåneländska flaggan är det troligt att de båda ligger bakom.

Känt är att det fanns en skåneflagga på Mathias Weibulls egendom Sofieholm i Fosie 1902. Om flaggan någonsin hissades är inte känt. Angående färgerna säger Curt Weibull: "Jag har emellertid hört av en av mina systrar, att färgerna var bestämda av färgen på det vapen, som Erik av Pommern givit Malmö". Flaggan brann upp tillsammans med boningshuset 1908.
En synnerligen märklig förklaring till färgvalet, om den överhuvudtaget skall tas på allvar, är att Byahornsredaktören Moje Biarner framfört i en insändare 1967. Han säger att Martin alltid hade med sig en dansk flagga på sina resor och att denna så småningom blev rödgul istället för rödvit och att den sedermera uppfattades som en skånsk flagga.

Den skånska gripen

Den skånska gripen skapades för Karl X Gustafs begravning år 1660, som en modifiering av Malmö stadsvapen. Detta färgval på Skånegripen liksom 1675 års Skåne och Bohus läns dragonersuniformsfärger i gult och rött, kan kanske ses som ett bevis på att även den svenska segrarmakten observerat Skånelands gamla färger.
I samband med diskussionen om den skånska gripen kan det vara på sin plats att notera att även Blekinge och Halland har sina landskapsvapen, vilka självfallet kan tjäna som landskapsflaggor, men någon annan gemensam symbol för hela Skåneland, inklusive Bornholm, än den rödgula korsflaggan finns inte.

 

Fil dr Sven-Olle R Olsson har sammanställt ett häfte som tar upp historien kring Skånelands flagga åt stiftelsen Skånsk framtid.
Häftet tar historien kring flaggan och hur den används idag. Ett flertal illustrationer ingår också. SHF har valt att här endast publicera en liten del av texten. I stället uppmanar vi er att köpa häftet. Det kostar bara 20 kr och kan beställas hos:
SSF
Stiftelsen Skånsk Framtid
Box 93
240 30 Marieholm.

E-post: webmaster@scania.org eller gha@scania.se
 
 

  Upp