En innehavare av Serafimerorden ska ta sig ett vapen, om han eller hon inte redan för ett. För den svenska borgerliga heraldiken har Serafimerorden därför fått en stor betydelse. Många av de släktvapen som antogs fram till 1960 är just Serafimervapen. Flera av dessa har redovisats av Arvid Berghman i "Borgerlig vapenrulla".

Yrkessymboler vanliga

De flesta av dessa vapen har en symbolik som anknyter till riddarens yrke och verksamhet. Talmannens klubba, domarens rättvisevåg, de tre generalstjärnorna, kommandostavar, mitra, kräkla, korsstav förekommer ofta. Överståthållarens vapen prydds inte sällan av S:t Eriks krönta huvud. Också delar av landskaps- vapen förekommer med jämna mellanrum. Till och med de nymodiga landskapsblommorna finns representerade.

Efternamns-vapen

Andra grunder för komponerandet av de nya riddarvapnen är riddarens efternamn. Justitieministern, och senare landshövdingen i ett smålandslän, Torvald Bergquist, exemplifierar detta i sitt vapen. I sköldens guldfält finns ett grönt treberg, belagt med tre bjälkvis ordnade linneaklockor (Smålands landskapsblomma), och däröver en grön tregrenad grankvist. Hjälmprydnaden är ett uppkommande rött lejon hållandes ett svart armborst (Smålands lejon). Presidenten i Svea hovrätt, Harry Guldberg, har ett enklare, men lika symboliskt vapen. I blått fält ett treberg, och däröver rättvisans våg, av guld.
Med Fridolf Thapper börjar riddarna att lägga till symboler för hedersdoktorat. Exemplet följs av Arthur Thomsen.

Militärer

Inte oväntat är de militära motiven övervägande.

De andliga ledamöterna

En kyrkans man, det vill säga biskopar, som erhåller Serafimerorden kallas inte riddare. Titeln är lite för världslig och ersätts av titeln ledamot (samma sak gäller för kvinnor som är medlemmar i orden). Biskoparnas vapen har redovisats av Bengt Olof Kälde i Heraldisk Tidskrift 1977. Gemensamt för de flesta biskopsvapen är att de kvadrerade. I fält 1 och 4 visas ett kors och i fält 2 och 3 biskopens personliga vapen. Korset har i de nya s biskopsvapnen ersatts av de 1977 införda stiftsvapnen.

Litteratur

Erik Spens, Några sentida svenska serafimerriddares vapen (HT nr 49-50)