Biskopen med bjälken i sitt öga
Av Jan Raneke
Råda socken mellan Vänern och sjön Skagern ligger numera i
Värmland men tillhör Skaraborgs län. Den benämnes Södra Råda
till skillnad från en annan socken Råda i Värmland, längre
norrut i landskapet. Det finns ytterligare en socken med
namnet Råda i Västergötland, som ligger strax utanför Lidköping
i Kållands härad.
För att återgå till det första Råda så finns här en av
vårt lands märkligare kyrkor, som består av en timmerbyggnad
från 1200-talet. Enligt en ännu läsbar inskrift dekorerades
kyrkans kor år 1323. Det är målningar i höggotisk stil med
huvudmotiv från Jungfru Marias historia med apostlar och heliga
män i klara färger, som strålar mot betraktaren. En av målningsscenerna
visar en riddare klädd i pansarskjorta med sköld, hjälm och
hjälmprydnad förande en lansfana. Sköldemärket är en bjälke
med röda färgspår mot en ljus sköldyta. Lansfanan har även
inslag av rött. Riddaren är inbegripen i samtal med en
likaledes ringbrynjeklädd man med järnhatt.
Vid tiden för målningsdekorationens tillkomst var Peder
Larsson biskop i Skara, men p.g.a. sin höga ålder och dåliga
syn fick han påvligt tillstånd att anställa en medhjälpare.
Sedan följde en rad biskopar med korta ämbetsperioder innan
Nils blev biskop. Ämbetsperioden blev 1356–1386. Hans
patronymikon var tidigare okänt, men vid ett närmare studium
av urkunder från denna tid var hans fars namn Siggesson. Hans
episkopat inföll under en fortsatt orolig tid, då oppositionen
mot kung Magnus slutligen ledde till att Albrekt av Mecklenburg
blev kung i Sverige. Skara stift blev dock i det längsta lojalt
mot Folkungarna. Enligt krönikan drabbades biskopen hårt under
dessa inbördesstrider. Åren 1372 och 1380 brändes t.ex.
domkyrkan. Biskop Nils skrev inlagor om tidens laglöshet och om
fogdar och andra kungens män, som utsatte kyrkan för övergrepp
av skilda slag. Det är mot denna bakgrund av tidens oro inom
stiftet som man får se bilden i Råda kyrka.
Storman på Kålland
Då Nils tillträdde biskopsämbetet 1356, bör han ha varit
åtminstone i 40-årsåldern. Tidigare hade han varit kanik i
Skara och kyrkoherde i Otterstad längst ute på Kållandshalvön.
Han kallas också i krönikan "Nielss aff Kollen" och
nämns som född i Råda. Vilket Råda kan man fråga sig? Norra
Råda uppe Värmland kan vi väl utesluta i detta sammanhang,
men Råda på Kålland ligger betydligt närmare Skara. En av
denna sockens större gårdar har också namnet Siggetorp –
kanske en tillfällighet.2 Om biskop Nils ättetillhörighet
tiger källorna, och om fadern Sigge vet vi ingenting. Frågan
är om man möjligen kan koppla ihop Råda-bildens sköldbärande
riddare med biskopens familj? Vid tiden för uppmålningen var
Nils bara en ung pojke. Fadern Sigge kan ha varit en lokal
storman med kristligt sinnelag och en önskan att sonen skulle gå
den kyrkliga banan, och han kan ha bekostat sin sockenkyrkas
utsmyckning. Att han därvid passade på att föreviga sig själv
i en för familjen betydelsefull händelse var ingenting
ovanligt vid denna tid.
Trots att, som framgått av det föregående, mycket talar för
att Råda på Kålland kan ha varit biskopens födelseplats,
finns det annat som talar emot. Nils har haft betydande
ekonomiska intressen närmare Södra Råda. År 1371 bytte han
till sig en gård i Björsäters socken, hälften av ön Onsö i
Vänern och en kvarn i Ullervad vid Mariestad knappt 5 mil från
Södra Råda. Ett annat indicium, som också kan tyda på ett
samband mellan Nils och målningarna i Råda, är att de var
helgade åt Jungfru Maria. (Domkyrkan i Skara var dock helgad
Maria.) Hans dyrkan av Maria framgår tydligt i hans sigill som
kanik och kyrkoherde. Biskop Nils är den förste av
skarabiskoparna som låter avbilda sitt ättevapen bjälken i
sina ämbetssigill. Riddaren på kyrkväggen för en röd bjälke
på skölden och tillhör därmed en ättegrupp i centrala Västergötland,
som kan beläggas just med en röd bjälke på sina sköldar.
Att Nils tillhörde en lokal frälseätt förefaller också
sannolikt.
Noter
1 Matteus 7:3
2 Det fanns också en biskop Sigge Jonsson (1340–1352).
Södra Råda kyrkas höggotiska målningar har ingående
behandlats av flera konsthistoriker som Andreas Lindblom, Åke
Nisbeth, Marian Ullén, Erland Lagerlöv m.fl. Man har i
huvudsak ägnat sig åt utsmyckningens stil och program men sett
den sköldbärande riddaren som bifigur.
Källor och litteratur
Nordberg, Tord O:son: Södra Råda gamla kyrka (Sv. Fornm.pl.,
uppl.3, Stockholm)
Svenskt Diplomatarium (SD) nr 5604, 5618, 5874, 5875, 5942,
X 78.
Riksarkivets pergamentsbrev (RPB) nr 1656
Scriptores rerum sveciarum medii aeri I–III (SRS), Uppsala
1838–1876
Raneke, J: Svenska Medeltidsvapen I–III, Lund 1982–85, s.
9ff
|
|