Malteserheraldik på Malta

Kommunerna är ofta sammanväxta till sammanhängande stadsområden. Effekten av att möta en ny välkomstskylt med ett nytt kommunvapen vid mer eller mindre varannan busshållplats är ganska lustig. Kommunvapnen i mindre format pryder också gatunamnskyltarna. Kommunvapnen består enbart av sköldar, liksom i Sverige. Jag tänker inte orda mer om dessa här, annat än att jag noterade en tekniskt intressant detalj i Nexxars vapen. Den mest officiella formen av vapnet synes vara: i fält, delat i silver och rött, ett grekiskt kors av motsatta tinkturer. Så ser vapnet ut bland annat på stadshuset och på gränsskylten. Bland annat på gatunamnskyltarna syns emellertid i stället en fyruddig stjärna i samma färger – ett exempel på en ovanligt vid uppfattning om vad som är samma märke, såvida det inte är fråga om en felteckning.

Mycket privatheraldik

Privatheraldiken märks naturligtvis inte så mycket i det offentliga rummet, undantaget en och annan äldre husfasad (bild 1). Av Charles A Gaucis Coats of Arms of Maltese Families (1996) framkommer att på italienskt vis enbart sköldemärken används. Hjälm är visserligen med ibland som dekoration men utan egen, fastställd hjälmprydnad. En godtycklig strutsfjäderplym som dekorativ, tillfällig hjälmprydnad kan förekomma. De ca 800 sköldemärken från huvudsakligen 1600- och 1700-talen som boken redovisar röjer i stil och bildval även i övrigt ett starkt italienskt inflytande.

Många kyrkomän har sköldar

I kyrkorna är det nästan uteslutande kyrkans män som fått heraldiska minnesmärken lagda efter sig. Kyrkan är katolsk, och i förbigående sagt är kyrkligheten hög – enligt malteserna har den så varit sedan andra världskriget, då en bomb fälld från ett bombplan brakade genom taket på kyrkan i Mosta mitt under högmässan men blev liggande odetonerad i mittgången; det togs som ett tecken på gudomligt beskydd. Mässorna hålls i regel på maltesiska. Detta språk är huvudsakligen semitiskt, men skrivs inte med arabiska tecken utan med samma som våra, med tilläggstecken som punkter över vissa bokstäver och till exempel två tvärslåar i stället för en i bokstaven för frikativt H. Det är en rätt rolig effekt av kulturblandning att katolikerna här kallar Gud ”Alla” (samma ord som arabiskans Allah).
Bland de heraldiska minnesmärkena dominerar minnesplattor inlagda i kyrkornas marmorgolv. I regel är plattorna ungefär hälften av formatet som de golvgravhällar har som lades i våra kyrkor på 1600-talet. I katedralen i Mdina fanns några plattor även över medlemmar av den lokala aristokratin, avlidna på 1900-talet, däribland en kvinnlig medlem av den ursprungligen brittiska släkten Strickland som representeras av sitt damvapen. Den senaste marmorplattan är lagd över en person som avled 2002. Även de senaste plattorna har – efter de äldre plattornas mönster – inskrift på latin under vapenskölden.

Danska malterserflaggor?

Förutom med nationalflaggan flaggas rätt ymnigt med en röd flagga med vitt kors. Det är Malteserordens vapen. I regel har dessa flaggor skandinavisk nationsflaggform, det vill säga rektangulära med den vertikala tvärslån närmare stången. Jag misstänker att det helt enkelt går en smygimport av danska flaggor hit, i stället för att de tillverkas lokalt, för enligt malteserordens egen beskrivning ska korset vara centrerat på den rektangulära diken, precis som Englands korsflagga.
En tredje form av flagga är röd med ett vitt malteserkors. Malteserkorset är Malteserordens ordenstecken, som malteserriddarna bär på bröstet på sin svarta klädedräkt. Malteserkorset, så väl vitt som rött eller kluvet däremellan, hittar man för övrigt på miljoner vykort, halssmycken, kylskåpsmagneter och andra turistsouvenirer, förutom att det karaktäristiska korset ofta lånar sin form till exempelvis ventilationsmynningar, smidesdetaljer etc. Ordenstecknet är alltså intimt förknippat med landet, trots att det egentligen inte har med landet att göra utan med den orden som hade sitt högkvarter här för drygt tvåhundra år sedan.
Malteserorden är samma sak som Johannit(er)orden. Den kallas så sedan den 1530 fick Malta i förläning av kung Karl V av Spanien efter att de hade blivit fördrivna från Rhodos av turkarna. Orden bildades ursprungligen i slutet av 1000-talet i Jerusalem för att vårda sjuka korstågsriddare och har sedan dess värnat sjuka och bedrivit humanitär verksamhet utöver att vara en ”kristenhetens sköld” i det blodiga politiska maktspelet mot turkarna om herraväldet i Medelhavet. Sjukvårdare och krigare på samma gång alltså. Riddarna tilltalas med Fra (Broder).

Stat utan territorium

1798 invaderade Napoleon Malta och sedan dess är Malteserorden världens enda statsbildning utan territorium. Den har diplomatiska beskickningar i Vatikanen, Malta, Italien, Portugal, Spanien, Argentina och Brasilien samt har observatörstatus i FN och är med bland annat i UNESCO. Nuvarande statschef är sedan 1988 Fra Andrew Bertie, som tituleras Prins och Stormästare av Suveräna Malteserorden.
På http://www.smom-za.org/smom/index.htm kan man läsa mer om Malteserorden, bland annat klicka sig fram till flera olika framställningar av Fra Andrews vapen. Skölden är kvadrerad mellan ordens vapen och det personliga vapnet – i Fra Andrews fall tre över varandra ställda murbräckor. Skölden är överlagd ordenstecknet och är omgärdad av ordenskedjan (alternativt rosenkrans). Det hela omgärdas i sin tur av en hermelinsfodrad svart guldfransad vapenmantel, uppbunden med gyllene snoddar och krönt med kunglig krona med svart foder.
Orden var etablerad med flera kloster i Sverige under den katolska tiden, i Stockholm, Eskilstuna och småländska Kronobäck. Malteserorden har sedan 1959 en skandinavisk avdelning som har sitt säte på Kronovalls slott i Tomelilla. Antalet riddare i denna avdelning är ca 30. Man behöver idag inte längre vara av adlig börd för att bli riddare, då i kategorin ”av magistral nåd”. För att bli riddare ”av heder och hängivenhet” behöver man fortfarande visa upp sexton adliga anor (dvs alla ens anfäder och anmödrar fyra generationer bakåt är adliga).
De ca 300 johanniterriddare (ej malteserriddare) som finns i Sverige har inget med den nuvarande Malteserorden att göra, utan tillhör en gren av den protestantiska avknoppningen av orden. Johanniterorden i Sverige inrättades 1920 som en avdelning underordnad baillet Brandenburg och är en egen organisation sedan 1946. Till skillnad från nuvarande bruk i Malteserorden upptas endast män, ej kvinnor, i orden. Något krav på adelskap finns inte, men i praktiken upptas endast personer som kan visa på åtminstone en anknytning till adeln. Om både Johanniterorden i Sverige och Malteserorden skriver vår SHF-medlem Jonas Arnell på sin hemsida http://hem.passagen.se/jonar242/riddarordnar.htm.