Först som sist

När dyker olika företeelser upp inom heraldiken i Sverige?

av Magnus Bäckmark

Kännedom om när en företeelse dyker upp i Sverige för första (eller sista) gången kan vara en värdefull hjälp när ett vapen ska tidsbestämmas. Här nedan listas äldsta (ibland senaste) belägg på vitt skilda företeelser i svensk heraldik. Om Du har kännedom om ännu äldre belägg, eller fler användbara tidstypiska drag eller företeelser, meddela det till webbredaktören.
Listan uppdateras när tillägg inkommer. I kronologin är även ett par hållpunkter i den svenska heraldikens historia införda.

1200-tal

  • Sköldar av normandisk form dekorerade enbart med bårder syns på dopfuntskuppan från 1180-talet i Lyngsjö kyrka i Skåne, likaså på jarl Knut Döves sigill från samma tid.
  • Tidigaste bilden (men ej vidareförd i arv) på en individs sköld – 1180/1202, i jarl Birger Brosas sigill.
  • Första säkra belägget på ett sköldemärke, som  sedan vidareförs i släkten – 1219, Sigtrygg och Lars Bengtssöners (Boberg) sigill.
  • Kalmars sigillbild från omkring 1250 blev senare fastställt som stadens vapen, varför man kan säga att Kalmars vapen på det sättet är det äldsta stadsvapnet.
  • Tidigaste färgbelägget – 1200-talets mitt; på en träskulptur från Näskotts kyrka, nu i Jämtlands läns museum, är S:t Mikaels sköld rödmålad med en svart bård, bården prydd av vita växtslingor.
  • Första belägget på någon slags hjälmprydnad – 1254, i Birger jarls sigill.
  • Heraldisk bild i kyrkligt sigill – 1260, i Linköpings domkapitels sigill.
  • Sköld på en gravhäll – 1263, Helena (Magnusdotter?) Ängel, i Skokloster (Magnus Johansson Ängels sigill har använts som förlaga av stenhuggaren).
  • Från 1280-talet är Gotlands sigillbild känd, som på 1500-talet får fastare form som Gotlands landskapsvapen. Därmed kan man med viss rätt säga att Gotlands landskapsvapen är Sveriges äldsta.
  • Framställning av enbart hjälm med prydnad, utan sköld – 1291, i sigillet för riddaren Holmger Ulfsson (tre stengavlar).
  • Kvinna har två sköldar i samma framställning – 1296, i sigillet för Lucrardis, f.d. kung Valdemar Birgerssons gemål, håller hon hans sköld dexter och sin egen sinister.

1300-tal

  • Fjäll – detta pälsverk förekommer från 1300 i vapnet för Sigvid Östensson och marginellt i ett par andra vapen.
  • Pälsverket hermelin och/eller herminer förekommer som brisering i balkarna i vapnet för Eufemiga Eriksdotter (Folkungaätten), född 1316, död 1363, gift i Mecklenburg. Det är enda gången hermelin förekommer i medelstida svensk heraldik.
  • Gråverk – beläggs första gången i nuvarande Sverige i vapnet för myntmästaren i Lund Gert Comhaer (Kumhar), känd 1412–13, som var av nederländskt ursprung.
  • Hjälmtäcke – 1312, i sigillet för riddaren och riksrådet Folke Jonsson (Aspenäsätten) till Fånö.
  • Rundkullig hjälm 1318, i sigillet för hertiginnan Ingeborg Håkansdotter.
  • Baner ersättande sköld i en heraldisk framställning – 1318, i sigillet för hertiginnan Ingeborg Håkansdotter.
  • Hjälmkrona – 1341, i kung Magnus Erikssons sigill.
  • Både fäderne- och mödernevapen medtagna – 1346, i drottning Blanches sigill.
  • Kvadrerad sköld – 1362/64, kung Håkan Magnusson (av Sverige och Norge); han kvadrerar Norge (farmöderne) med Sverige (Folkungaätten, hans släkt).

1400-tal

  • Stickhjälm (i stället för hjälm av rundkullig typ utan bröststycke) – 1426, i sigillet för Bo Knutsson (Grip).
  • Uppslitsning av hjälmtäcke – vapnen på gravhällen för tyskättade riddaren Benedikt von Pogwisch (död 1432) och hans hustru Ida von Königsmarck har luftigt uppslitsade hjälmtäcken (Gardell, Gravmonument från Sveriges medeltid, II, s 184–85).
  • Mönstret med eget släktvapen i hjärtsköld samt tre kronor och Folkungaätten i kvadrerad huvudsköld – 1448, i sigillet för kung Karl Knutsson (Bonde).
  • Två tillfälliga sköldhållare i ett kungligt vapen – 1457/64, i sigillet för kung Kristian I hålls skölden av en harneskklädd riddare och en vildman.
  • Två tillfälliga sköldhållare till ett adelsvapen – 1470-talet, i glasmålning med vapnet för Kopparbergsätten Stjärna i Vika kyrka (två änglar), se Vapenbilden nr 54, s 89.
  • Domkyrkans (stiftets) och biskopens sköldemärken i en kvadrerad sköld, timbrerad med mitra – vapnet för biskop Magnus Olofsson (Tavast), död 1450, i Åbo domkyrka.
  • Timbrering med mitra och kräkla bakom kvadrerad biskopssköld – 1479/1501, biskop Kort Rogges vapen på Roggeborgens östgavel i Strängnäs (här är kräklan stolpvis ställd).
  • Färgbelägg i en sköld med bomärke – 1480-tal, målat vapen i böcker tillhöriga Franciskanernas bibliotek på Gråmunkeholmen i Stockholm (vitt bomärke på blått fält).
  • Första belägg på kunglig krona (dvs med byglar) i vapenkonst – 1493, på riksföreståndaren Sten Sture d.ä:s sköld på kyrkklocka i Storkyrkan i Stockholm.

1500-tal

  • Mans och hustrus sköldar i allians under mannens hjälm – på gravhällen över lagmannen i Västergötland Erik Eriksson (Gyllenstierna), död 1502, och hans hustru Anna Karlsdotter (Vinstorpaätten) dör 1555, i Skara domkyrka (hustruns sköld står här dexter).
  • Korsstav korslagd med kräkla bakom ärkebiskopens sköld – 1539, ärkebiskop Olaus Magnus vapen på Carta Marina (gjord i Italien).
  • Drottnings sköldemärke framställs i hjärtsköld på makens huvudsköld – drottning Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud), död 1551.
  • Öppen hjälm (dvs med byglar) – 1548 i portalsten med vapnet för Per Brahe till Rydboholm, stenen nu inmurad i övre våningens förstuga.
  • Merparten av landskapen förses med vapen till kung Gustav I:s begravning 1560.
  • Rangkronor och betitlad adel (grevar och friherrar) med utbyggda vapen efter tyskt mönster införs vid kung Erik XIV:s kröning 1561.
  • Första kända i Sverige handskriven vapenbok/manuskript – Rasmus Ludvigssons manuskript ”Insignia et arma ducatuum et comitatum Regni Sueciae”.
  • Hjärtsköld, mittsköld och huvudsköld – 1594, kung Sigismunds vapen målat i riksregistraturet (hjärtsköld: Vasa, mittsköld: Polens kvadrerade sköld, huvudsköld: svenska stora riksvapnets).
  • Valspråk för enskild person (utanför kungahuset) – 1595, i pärmstämpel för Johan Jöransson Rosenhane (1571–1624); Mature et consulto.
  • Äldsta tryckta exlibriset – 1595, Ture Bielkes.
  • Flera handskrivna vapenböcker är kända, bland annat Märta Grips bok från ca 1600.

1600-tal

  • Hjälmprydnad, utan hjälm, ovanpå skölden – 1618, i sigill för Peter Kruse, borgare i Stockholm.
  • Sekreteraren Jonas Bure förordnas 1620 att ”ställa och vnder händer hafua ... alle Swenske Städers och eenskilte Perssoners privilegia, Sköldh och Wapnebref”.
  • Högadlig kvinnas sköldemärke framställt i hjärtsköld på makens huvudsköld (samma mönster som för drottning) – 1628/50 i sigillet för Christina Catharina Stenbock, grevinna till Visingsborg.
  • Första belägg på damvapen (dvs spetsruteformig sköldform) – 1626, drottning Maria Eleonoras vapen bredvid hennes makes på kartvinjett.
  • Oval sköldform med ornamenterad kant (medaljong) – 1628, i sigillet för Georg Gerden d.y.
  • Vapenmantel (i stället för hjälmtäcke) som en fastställd del i ett nytt vapen – 1637 i sköldebrevet för adliga ätten Lilliencrona och 1646 för adliga ätten Blixencron.
  • Öppen hjälm i ofrälses vapen – 1639, i sigillet för Håkan Nilsson, värvare av en skvadron i Köping.
  • Valspråk för ofrälse person – 1645, i sigillet för kyrkoherden Theodorius Pauli i Halmstad.
  • År 1650 utges Keijsers vapenbok, den första tryckta vapenboken i Sverige.
  • En gift kvinnas sköld framställs kluven med makens sköldemärke på dexter sida och hennes eget på sinister – ca 1658, drottning Hedvig Eleonoras vapen i Solna kyrka.
  • De landskap som blev svenska efter frederna med Danmark 1645 och 1658 förses med vapen till Karl X Gustavs begravning 1660.
  • År 1660 överlåter det kungliga kansliet alla vapenfrågor till antikvitetskollegiet.
  • År 1672 beslutas att alla adliga ätters vapen ska uppmålas och upphängas i Riddarhusets stora sal.
  • Den första akademiska avhandlingen i ett heraldiskt ämne utges 1678 i Lund; Johannes Scheffers ”De antiqvis verisqve regni Sveciae insignibus”.
  • År 1687 kommer ett kungligt förbud mot att i vapen föra krona eller taga namn av krona (t.ex. Lindcrona) utan särskild tillåtelse. År 1698 kommer en nytt förbud mot ovederbörliga kronor i vapen.

1700-tal

  • Två tillfälliga sköldhållare till en ofrälses vapen – 1701, i sigillet för kaptenen vid Smålands tremänningsregemente Petter Rooth (två lejon).
  • Ordenssällskap som Frimurarna, Timmermansorden, Par Bricole och andra samfund utvecklas och använder heraldiken
  • En tillfällig sköldhållare till en ofrälses vapen – 1743, i sigillet för Carl Gustaf Boberg, borgmästare i Öregrund (en tillbakaseende grip).
  • År 1746 utges den första handboken i heraldik, Carl Hildebrandsson Ugglas ”Inledning till Heraldiquen”.
  • År 1748 införs ordensväsendet i Sverige, vilket medför att vapen dekoreras med ordenstecken under sköldarna.
  • Hermelinsfodrad vapenmantel, utanför kungahuset i greven och riksrådet Claes Ekeblads sigill, tillverkat mellan 1748 och 1771.
  • Oval sköld med nitat bård år 1748/59 i amiral Gustaf Grubbews sigill.
  • Cirkelrund sköld 1750/53 för lilla riksvapnet på kavalleriets officersvärja.
  • Patriarkalstav i stället för korsstav för ärkebiskop – i epitafiet för ärkebiskop Henrik Benzelius, död 1758, i Bälinge kyrka.
  • Conrad Ludvig Transkiöld (död 1766) är den förste som får titeln riksheraldiker. Hans företrädare Carl Ludvig von Schantz och före denne Elias Brenner kan dock betraktas som riksheraldiker till gagnet om än inte till namnet.
  • När Johan Pasch börjar måla vapen för Serafimerriddarna 1764/65 är sköldformen som han väljer den som sedermera – med anledning av serafimersköldarna – kallas ”svensk” (med urgröpning nedtill).
  • Till Gustav III:s kröning 1772 färdigställs furstliga kronor som sedan dess är förebilder för kronprinslig och hertliglig (arvfurstlig) krona i vårt land. Titulärhertigdömen införs samtidigt för kungahusets medlemmar vilket reflekteras i heraldiken med att det berörda landskapsvapnet insätts i ett fält i hertigens/hertiginnans vapen.
  • Katolsk prästhatt i J.T.R. d'Osserys xlibris, tillverkat mellan 1784 och 1797. Han var katolsk pastor i Stockholm.

1800-tal

  • År 1809 (regeringsformen § 37) inskränks ärftligheten av adelskapet i därefter adlade släkter på så sätt att endast huvudmannen (och hans hustru) har adlig värdighet, medan övriga efterkommande till den adlade är ofrälse och använder det förlänade vapnet utan de adliga attributen (t.ex. öppen hjälm, rangkrona, och för högadliga ätter huvudsköld och fler hjälmar).
  • Riksheraldikern får kunglig instruktion 1813.
  • Hjärtformig (engelsk) sköld i sigill tillverkat mellan 1814 och 1819 för friherre Anders Fredrik Skjödebrand.
  • Från 1865 utges Stiernstedts och Klingspors vapenbok, den första tryckta vapenboken i färg.
  • Landskapsvapnen får kungliga fastställelser 1884–85 från att tidigare ha varierat något till sina innehåll.
  • År 1885 görs ett tillägg i riksheraldikerns instruktion som innebär att riksheraldikerns granskning krävs för anbringande av vapen på offentliga byggnader m.m.
  • År 1890 utkommer Klingspors vapenbok, med adelns vapen nytecknade i en nyrenässansstil. Den bryter mot 1800-talets heraldiska stiluttryck och återgående till renässansens stil. Klichéerna, de flesta tecknade av Maria Widebäck, får även en stor spridning då de kom att användas som illustrationer till Gustaf Elgenstiernas ”Den introducerade svenska adelns ättartavlor” 1925–37.

1900-tal

  • Första intresseföreningen för heraldik grundas 1911 (den äldre Svenska Heraldiska Föreningen, sedermera avtynad).
  • Brita Grep anlitas som heraldisk konstnär av riksheraldikern från 1917.Hon har stor påverkar på Sveriges offentliga heraldik.
  • Landskapens vapen revideras och får sina nuvarande fastställelser 1925–72.
  • Senaste krossandet av en sköld när den adlig ätten Trafwenfelt 1930 utslocknar på manslinjen.
  • År 1934 fastställs för första gången ett vapen för en landskommun, ej en stad, nämligen för Kinna municipalsamhälle (nuvarande Mark kommun).
  • Under de följande decennierna fastställs vapen för i det närmaste alla landets kommuner.
  • Länens vapen fastställs 1935–68.
  • Heraldiska Samfundet bildas 1941 i Stockholm (och avtynar därefter).
  • År 1946 får det första häradsvapnet kunglig fastställelse i modern tid, nämligen Vadsbo härad, vilket följs av ett antal andra härader under de följande två decennierna.
  • År 1953 upphör riksheraldikerämbetet. Riksheraldikern efterträds av en statsheraldiker i Riksarkivets heraldiska sektion.
  • Heraldiska Sällskapet (Societas Heraldica Scandinavica), den samnordiska intresseföreningen, grundas 1959 i Köpenhamn.
  • Första svenska lokalavdelningen till Heraldiska Sällskapet bildas i Göteborg 1961 - Västra Sveriges Heraldiska Förening.
  • Skandinavisk Vapenrulla börjar ges ut 1963.
  • År 1970 kommer lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar (SFS 1970:498).
  • Åren omkring 1970 fastställer samtliga stift inom Svenska kyrkan sina vapen.
  • Efter 1974 får vapen inte längre kunglig fastställelse, utan kommunvapen registreras i stället hos Patent- och registreringsverket. Med utgången av 1974 försvinner också utdelandet av förtjänstordnar.
  • Den första moderna akademiska avhandlingen i ett heraldiskt ämne kommer 1975 med Jan Ranekes avhandling om Bergshammarvapenboken.
  • Svenska Heraldiska Föreningen bildas 1976 efter "utbrytning" ur Västra Sveriges Heraldiska Förening.
  • 1992 återuppstår Heraldiska Samfundet.

2000-talet

  • Nordiska heraldikerkonferenser vartannat år börjar hållas 2001.