Mer kuriosa kring heraldiken

I kungens hov förekommer härolder från 1290. Englands kung Edward II var först med att anställa härolder.

En pursivant i Frankrike och England bar alltid sin tabard (vapenrock) vriden ett kvarts varv.

En engelsk härold hade alltid en kort vit stav med sig som ämbetstecken. De engelska härolderna ingick i marskalkens stab. Marskalken hade en lång vit stav som ämbetstecken.

Kungen av Neapel föreskrev att den härold som hade den starkaste rösten skulle inviga en tornering med att tre gånger skrika "Or oyez, or oyez".

Tre kronor av guld på blått fält var, förutom svenskt riksvapen, också vapnet för kung Arthur. Arthur var häroldernas skyddshelgon.

Den mytologiska Draculas namn betyder ungefär "drakens son". Namnet fick kommer från att hans far var riddare av den ungerska drakorden. Drakorden blev med tiden ärftlig och igenkänns därför att en drake ringlar sig runt skölden.

Rosornas krig har fått sitt namn efter inbördeskriget i England under 1400-talet. Den kungliga grenen Lancaster förde en röd ros och grenen York förde en vit ros som badge. Efter kriget sammanfördes de två rosorna till en av ätten Tudor, som steg segrande ur striden.

Greven Gottfried av Anjou fick en vapensköld av sin svärfar Henrik I av England när han 1127 gifte sig med dottern Matilda. Det är det första spåret av heraldik. Själva överlämnadet är beskrivet av en samtida krönikör. Vapnet finns på en emaljtavla från 1151, gjord för Gottfrieds (död 1150) gravvård. Gottfried med smeknamnet Plantagnet var stamfader för det engelska kungahuset Plantagnet som härskade fram till 1485.

Johanneriterorden var från början så fattig att två riddare fick dela på en häst. Därför visar ordens sigill alltid två ryttare på en häst. Senare blev de betydligt rikare och är idag en suverän organisation under påvens välsignelse.

Under 1300-atelet blev riddarståndet på kontinenten mer slutet. För att avancera från väpnare till riddare krävdes det att man hade deltagit i en tornering och i ett fältslag. För att få deltaga i en tornering var man dessutom tvungen att ha fyra adliga anor (farfar, farmor, morfar och mormor).

Den Tysk-Romerske kejsaren Maxmilian I kallades "Den siste riddaren" när han under sent 1400-tal försökte återuppväcka torneringarna. De var då inte längre moderna.

Under 1100-talet var ofta de koniska hjälmarna målade med ett tecken. Först senare utvecklades hjälmprydnaderna.

Från 1230-talet kunde en hjälm användas som sigillbild i stället för skölden. Vanligast var detta bruk i England, men det förekom runt om i Europa och Skandinavien.

Under sent 1300-tal var hjälmprydnaden viktigare än skölden i England.

Rekordet i antal korrekt använda hjälmar, 13 stycken, har markgreven av Brandenburg-Ansbach.

I Tyskland infördes en tidig variant av bygelkronan redan under 1100-talet av Fredrik. Bygeln kom under 1300-talet att ses som ett tecken på kejsarvärdighet. Till England kom den först under 1400-talet med Edvard IV.

När kejsare Sigismund besökte England under tidigt 1400-tal inbjöds han till två banketter. Den ena hölls hos konungen, den andre hölls hos vapenkungen Garter, John Smythe.

Folket i S:t Maxime blev 1524 så arg på kejsare Karl V:s härold att de slog ihjäl honom. För detta blev Karl V så arg att han lät lägga hela staden i aska.

Fram till mitten av 1300-talet visade en krona på kunglig rang, inget annat.

Den första torneringen lär ha ägt rum omkring 1060 i Frankrike. Men årtalet är mycket tveksamt.

Den sista torneringen med klubbor hölls 1487 i Worms, Tyskland. Arrangerad av Maxmilian I, den siste riddaren.

Under hela 1300-talet bannlyste kyrkan torneringarna, något som deltagarna inte brydde sig om.

De äldsta sköldhållarna finns på Henrik von Scharfenecks sigill från 1292.

Den första hovorden var Strumpebandsorden i England som instiftades av Edward III 1348.

Den äldsta riddarorden är Johanneriterorden från 1060-talet och ännu levande. Den blev under korstågen den ledande orden.

De två äldsta vapenrullorna är Rôle d'armes Bigot och Glover's roll från 1253-54.