Heraldiska kuriosa 1

Karls efterträdare var kung Knut Erikssons (1167-1189), Erik den heliges son. Som förste kung i Sverige låter han avbilda sig med en spira, en liljestav.

Kung Erik Knutssons kontrasigill visar de första svenska lejonen och redan då var de krönta. Kung var han åren 1210-1216. Samme kung bar också den första kungliga sigillringen i Sverige. Motivet var Guds lamm. Erik var son till Knut.

Första sigillet som bara innehåller en krona som motiv var kung Valdemar Birgerssons (1267-1275). Kung Valdemar krönte sina tre lejon så länge han var kung, men när han 1275 störtades av sin bror lät han ta bort kronorna. Hans son, riksrådet och riddaren Erik Valdemarsson, förde inte heller några krönta lejonet.

Det tidigaste färglagda folkungavapnet finns i Wijnberg-vapenboken från 1265-88.

1219 Sveriges första kända vapen tillhörde Sigtrygg Bengtsson av Broberg-ätten. Jarlen Birger Brosa (död 1202) visar i sitt sigill en sköld som antyder en lilja. Men om det är det första heraldiska vapnet är osäkert.

Av de tio äldsta sigillen (1219-1238) med vapenmotiv var två riddare (titeln "Dominus"), tre lagmän i Västergötland, en stallare, en jarl (Birger), en blivande kung (Knut Långe), två stormän och en okänd. Alla tycks ha kommit från Västergötland eller Östergötland.

1224 Det äldsta danska vapnet finns avbildat i sigill. Det tillhörde marsken Johannes Ebbesen. Efter 1225 blir danska vapen snabbt vanliga.

1247 Det första stadsvapnet i Sverige hade Kalmar. De följande stadsvapnen finns förtecknade här.

1275 115 år efter sin död avbildas Erik den Helige i Uppsala domkapitels sigill. Erik Jedvardsson blir officiellt nationalhelgon.

1280 Alsnö stadga. En kunglig bekräftelse på det världsliga frälset och det dokument som gjorde riddartiteln vanlig. Före 1280 är endast en handfull män med riddartiteln känd, strax därefter exploderar antalet.

Mellan 1278 och 1400 är 177 svensk riddare kända. Fram till 1627 känner vi till totalt 560 män med titeln riddare. När kung Hans kröntes 1497 dubbades många män och tre barn under tio år. Barnen var Sten Sture dy samt Erik och Eskil Gyllenstierna, Kristina Gyllenstiernas äldre bröder. Dessa tre var under 1510-talet de ledande mot den danske unionskungen. Alla var döda 1520.

1297 Köpmannen Johan Skule sätter sitt sigill under en urkund. Det första borgerliga sigillet i Sverige. Sigillet innehöll ett bomärke, men inget vapen.

1320 Sveriges första borgerliga vapen tillhörde stockholmsborgaren Henrik Sunnedach.

1330 Sveriges första sköldhållare avbildas. Det är bara 30 år efter det att de första sköldhållarna på kontinenten.

1378 Sveriges äldsta daterade frälsebrev. Inget tecken finns på att vapen utdelades med brevet. Troligen fanns det ännu inget intresse från kungamakten att hålla ordning på vapnen. Dessutom ansågs vapen inte vara ett adligt privilegium.

1420 Sveriges första kända vapenbrev delades ut av Erik XIII (av Pommern). Två år tidigare hade han delat ut det första brevet till en dansk frälseman. Frälsebrev, men utan vapen, började att förlänas av kung Magnus Eriksson under 1370-talet.

1423 skriver Simon ett brev till magistraten i Danzig. Han undertecknar brevet med orden "herold över tre riken". Han var troligen Erik XIII:s första unionshärold med ansvar för den samlade nordiska heraldiken. Jämför med införandet av vapenbrev.

1439 Riksklämman med Erik den Heliges bild och Tre Kronor blir känd.

1442 Drotset Krister Nilsson dör och med honom drotsämbetet. Efter dansk förebild inför nu kung Christoffer en hovmästare. Hovmästarämbetet kommer att finnas till långt in på 1500-talet.

De äldsta riddardikterna i Norden är kända från Norge. Redan på 1200-talet översatte norska diktare franska och tyska poem. Drottning Eufemia av Norge lät, enligt äldre historia, översätta några dikter till sin svärson hertig Erik av Sverige. Tre diktverk översattes till svenska på knittelvers. Ivar Lejonriddare översattes 1303, Hertig Fredrik översattes 1308 och Florens och Blanceflor översattes 1311. När dessa dikter egentligen översattes är forskningen oeniga om. Men någon gång mellan 1300 och 1350 är alla överens om.

När dikterna redan hade översatts till svenska kom de att översättas till danska. Stämmer denna kulturvandring, och omöjligt är det inte, visar den på en helt annan väg än vad som normalt anges för kulturinflytande i norden. Från kontinenten till Norge till Sverige till Danmark.

I Engelbrekskrönikan nämns att Erik XIII (av Pommern) 1436 gav marsken Karl Knutsson Bonde en vit stav som ämbetstecken. Erik XIII var gift med prinsessan Filippa av England. De engelska marskalkerna bar en vit stav som ämbetstecken.

Kristoffer av Bayern (1440 – 1448) är den första svenske kung med sköldhållare, men då i egenskap av hertig i Bayern och pfalzgreve.

1540-talet. Det äldsta belägget i Sverige för kungliga sköldhållare är de lejon som finns på Gustav Vasas sadel.

Tre kronor av guld på blått fält var, förutom svenskt riksvapen, också vapnet för kung Arthur. Arthur var häroldernas skyddshelgon.

Ordet heraldik kommer från ämbetet härold. Namnet Harald är egentligen samma ord som härold och betyder på forngermanska "han som leder hären".

En svensk tabard från 1500-talet och en från 1600-talet är bevarade.

Endast en härold i Sverige har blivit dubbad till riktig riddare. Och han var engelsman. När Gustav II Adolf 1627 formellt utsågs till riddare av Strumpebandsorden lät han dubba de personer som överlämnade orden till honom. Han låg då i fält. Bland dem som den 23 september 1627 erhöll ett riddarslag fanns Henry S:t George, härold i England.

Sveriges sista adelsman var upptäcktsresanden Sven Hedin. Han adlades 1902.

Sveriges sista adliga vapenbrev delades ut till ätten Malm när de 1974 introducerades på riddarhuset.

I Sverige kallas Sten Sture dy ofta "Den sista riddaren". Men det beror mer på det romantiska skimmer som omger honom i äldre historieböcker än att han gav uttryck åt något riddarideal. Unionskungen Kristian I passar bättre in på beskrivningen av de nordiska kungarna.

En dansk vapenrulla omnämns i bouppteckningen efter en dansk härolden 1527.

Den svenska vasen är ett unikt märke. Ingen vet egentligen vad det föreställer. Teorierna växlar från kärvar, knippen fjädrar och plymer till armborst och lansspetsar. Något riktigt svar kommer vi sannolikt aldrig att få.

När bygelhjälmen infördes i Tyskland blev den ett privilegium för adelsmän och motsvarande ofrälse ståndspersoner, ex doktorer. I mer adelsvänliga länder som Sverige blev bygelhjälmen helt förbehållen adeln, medan mer demokratiska länder som Nederländerna inte införde några begränsningar alls.

Den förste svensk som kallades riddare var Johan Karlsson och året var 1278. Det var två år före Alsnö stadga.

I Roskilde var heraldiska vapen vanligt bland borgarna under 1200-talet. Under 1300-talet blev istället bomärken modernt och ersatte till stor del de heraldiska vapnen.

Under medeltiden fanns det få hundraser. Inom heraldiken skiljer man därför fortfarande bara på tre; jakthundar, spårhundar och vinthudar (mjöhundar). Men idag får man välja vilken hundras man vill, om man vill.

Bara två svenska medeltida stridssköldar är bevarade. De är från 1380-talet och tillhörde far och son i ätten Svinakula. Båda tillverkades förmodligen samtidigt och hittades tillsammans i en småländs kyrka.

En svensk torneringssköld är bevarad. Den tillhörde Karl Laurentsson Björnlår som är känd mellan 1497-1504. Så åtminstone han deltog i en tornering. Andra svenska torneringsdeltagare är inte kända.

En kittelhjälm vägde mer än fem kilo. Hjälmprydande ovanpå vägde dessutom 1,5 kilo. En svensk kittelhjälm är bevarad. Den tillhörde marsken Torgil Knutsson och hittades i 1916 ruinerna efter hans borg Aranäs, Västergötland. Torgil avrättades 1305.

I början av 1300-talet drog man i Nordeuropa gärna en stickad hätta över hjälmen för att hålla sig varm.

Det svenska rekordet i korrekt använda hjälmar har grevarna Lewenhaupt, som också är tyska riksgrevar. Fem hjälmar har de lyckats få ihop.

Ordet tornering fanns inte under medeltiden. I Sverige sa man dust, lek och bohord. Under vasatiden sa man karusell. Senare tiders karuseller har inget med saken att göra.

I Väte kyrka, Gotland, finns en bevarad planka som visar en torneringsscen. Den dateras till 1350 - 1400.

Kröningen av Oscar II 1873 var den sista i Sverige.

I Gustav Vasas bibel från 1541 hålls det svenska riksvapnet av en vildman och en vildkvinna i stället för de vanliga lejonen.

Sveriges första orden instiftades av Erik XIV, men den upphörde när han avsattes som kung.

Den svenska Nordstjärneorden var den första civila förtjänstorden med flera grader.

Den äldsta nordiska hovorden är Elefantorden från 1450-talet. Den har sannolikt sitt ursprung i en orden vid kung Erik XIII:s hov och var avsedd för unionsriket. Efter en nedgångsperiod på drygt ett sekel återuppväcktes den 1671.

Sveriges äldsta stadsvapen är Kalmar. Det är känt från 1247. Andra städer med stadsvapen fram till Kalmarunionen var (decenniet då de är kända): Skara 1280-, Stockholm 1280-, Linköping 1290-, Söderköping 1290-, Västerås 1307, Sigtuna 1311, Skänninge 1310-, Helsingborg 1310-, Enköping 1320-, Arboga 1330-, Örebro 1331,Visby 1340-, Lund 1350-, Norrköping 1367, Jönköping 1370-, Köping 1378, Trosa 1383, Södertälje 1386, Laholm 1300-tal, Torshälla 1300-tal, Uppsala 1300-tal, Ystad 1300-tal,

Under 1400-talet utökades antalet stadsvapen med Landskrona 1410-, Vadstena 1410-, Malmö 1437, Eksjö 1439, Falköping 1440-, Trelleborg 1471, Ulricehamn (Bogesund) 1480-, Lidköping 1505, Staffanstorp 1524, Sölvesborg 1535, Varberg 1536, Skövde 1400-tal, Växjö 1400-tal,

Tierp fick 1456 Sveriges enda medeltida, kunglig förlänade, häradsvapen.