Heraldisk strid om den gyllene stjärnan

Det var Carl Gyllenstierna (1649 - 1723) som byggde Steninge slott efter att han 1687 hade upphöjts till greve. Introduktionen 1689 gav honom namnet Gyllenstierna af Steninge. Han var då kungligt råd, generalguvernör, överstemarskalk samt rikskammarråd.

Störtad stjärna

Ätten Gyllenstierna för sedan 1400-talet i sitt vapen en gyllene sjuuddig stjärna i blått fält. Tidigare var stjärnan av silver.
Den friherrliga ättegrenen Gyllenstierna af Lundholm, som är den enda nu levade ättegrenen, för stjärnan störtad. Så är också stjärnan i hjärtskölden i vapnet för greve Carl Gyllenstierna af Steninge.
Andra ättegrenar, såsom Gyllen- stierna af Ulaborg, Björkesund respektive Fogelvik har fört stjärnan stående på två av spetsarna.

Vapnet i marknadsföringen

I sin marknadsföring i dagstidningar och på internet använder de nuvarande ägarna till Steninge slott ett vapen. Det är en i blått fält sjuuddig stjärna, och därunder årtalet 1705. Skölden är krönt med en grevlig krona.
Mot vapnet kan två invändningar riktas. Först mot själva kompositionen. Ett årtal förekommer i vapnet, vilket strider mot den heraldiska seden att i vapensköldar undvika bokstäver och siffror.
En långt allvarligare invändning är att det är ett immaterialrättsligt intrång i ätten Gyllenstiernas vapenrätt. I svensk rätt och i den Europeiska rättstraditionen finns en princip, som säger att personliga kännetecken ska skyddas.
Den grundläggande principen är densamma, men skyddets utformning är något olika beroende på vilken typ av rätt saken gäller. Det kan vara fråga om namn. Firmor och egenartade släktnamn har rättsligt skydd. Det kan också vara fråga om symboler, som kan skyddas som varumärken.
Denna rättsliga princip måste också omfatta heraldiska vapen, och således får en person, fysisk eller juridisk, inte utan tillstånd använda ett vapen som som tillhör någon annan.

Intrång är inte tillåtet

Inom vapenrätten kommer denna princip till uttryck i förordningen av den 10 augusti 1762. Där fastställdes förbud för ofrälse att föra adlig sköld och öppen hjälm. Förbudet att föra adlig sköld innebar förbud för ofrälse att föra levande eller utdöd adlig ätts vapen.
Detta förbud återkom sedan även i riddarhusordningarnas bestämmelser om vapen för ätter som skulle introduceras på riddarhuset. Denna bestämmelse, 2 § riddarhusordningen, gäller ännu för ätter som skall introduceras.
Sunil Saigal och Henrik Degerman kommer i sin artikel "Rätten till släktvapen" (HT fram till, att:
olovligt antagande eller bruk av vapen kan vara föremål för rättegång blott, om vapenägaren förorsakats i penningar mätbar skada.
Av sammanhanget framgår, att det rör sig om ett skadeståndsrättsligt resonemang. Det måste poängteras att en talan kan föras om själva rätten till ett vapen. Detta kan ske dels genom en talan om fastställelse om vem som har bättre rätt till vapnet, dels som en talan om fullgörelse, en förbudstalan, där svarandens fullgörelse består i att underlåta att använda vapnet.

Vilseledande symboler avslås

En ansökan om registrering av ett varumärke skall bl.a. avslås, om det innehåller riksvapen eller kommunvapen, är vilseledande, på annat sätt strider mot lag, författning eller allmän ordning eller är förväxlingsbart med namn eller firma.
Levande och utdöda adliga ätters vapen skyddas av den ännu gällande förordningen av den 10 augusti 1762, och en ansökan om registrering som varumärke av ett sådant vapen utan ättens samtycke bör avslås, eftersom en registrering skulle stå i strid med författning.
För att rättsregler skall anses obsoleta räcker det inte, att de är gamla. De måste också framstå som främmande för rättssystemet i övrigt. Den grundläggande civilrättsliga principen i 1762 års förordning, att personliga kännetecken skyddas, gäller alltjämt. Dess betydelse har snarast ökat, inte minskat.
I den delen kan förordningen åberopas som hinder för en varumärkesregistrering. Detta stämmer också väl överens med de andra hindren för varumärkesregistrering,: riks- och kommunvapen, firmor och namn.
Skydd för ofrälse vapen får grundas direkt på rättsprincipen och på analogier till dessa skyddade intressen.
Då dessa frågor veterligen inte nyligen prövats i svensk domstol kan det vara svårt att uttala sig om rättsläget.

Är inte differentierat

Skulle man då inte kunna hävda, att det vapen Steninge idag använder är tillräckligt differentierat från Gyllenstiernas?
Nej. Ätten Gyllenstierna har rätt till vapnet blå sköld med gyllene sjuuddig stjärna oavsett hur stjärnan är placerad, störtad eller inte. eftersom båda dessa varianter alltsedan 1400-talet förts av ättens grenar. Årtalet i skölden är heraldiskt irrelevant och minskar dessutom inte förväxlingsrisken nämnvärt, då det är en för liten förändring för att vapnet skall anses utgöra ett nytt, oberoende vapen.

Gör de anspråk på grevetiteln

Genom att föra ätten Gyllen-stiernas vapen med grevlig krona gör ägarna till Steninge slott anspråk på att vara grevar av ätten Gyllenstierna. Om sådan släktskap föreligger skulle upplysningar därom säkerligen mötas med stort intresse.
Till dess sådana uppgifter, som veterligen varken påståtts eller förts i bevis, eventuellt framkommer, måste ett intrång i ätten Gyllenstiernas rätt till sitt vapen anses ha skett.