Adelig sköld och hjälmEn kunglig förordning
Av Jesper Wasling
1762 författades kungörelsen om rätten till adlig sköld och
hjälm. Det är med denna förordning som adliga släkter får
privilegiet att föra öppen hjälm och ett juridiskt skydd för
vapnets utformning. Samtidigt utgör kungörelsen en bekräftelse
av borgerliga vapen.
Som ibland Ofrälse Män här i Riket den oordning och
tilltagsenhet sig skal hafwa inritat, at månge af dem uti sine
Signeten eller Pitzskier bruka Adeliga Sköldemärken eller öpen
Hjelm, hwilket rätteligen icke tilhörer androm, än endast
dem, som äro wärkelige Grefwar, Friherrar och Adelsmän; altså
och til förwarande af den rättighet, hwilken i så motto
endast Ridderskapet och Adelen i Nåder förundt är, smat til
behörig ordnings hållande härutinnan, wele Wi, uppå
Ridderskapets och Adelens underdåniga anhållan, härmedelst i
Nåder hafwa stadgat och förordnat, at den Ofrälseman, som hädanefter
finnes bruka Adelig Sköld eller öpen Hjelm uti sit Pitzskier
skal derföre böta Femhundrade Daler Silfvermynt.
Förordningen var ett resultat av en längre tids diskussion om adelns privilegier och den kritik som riktades mot dessa. I historiens spegel kan förslaget ses som ett sista försök från adeln att vinna bekräftelse på sina privilegier. Femtio år tidigare var adelns politiska makt så stor att det inte fanns någon anledning att lagstadga kring heraldiken. Femtio år senare hade den spelat ut sin roll som statusbärare och ett lagförslag hade endast mötts med kuriosaintresse. En praxis skapadesDen ursprungliga formuleringen till förordningen kom till
Riddarhus- direktionen och är daterad den 28 juni 1762.
Terminologin är något oklar, men den bör nog tolkas som om ett
heraldiken inte är något exklusivt för adeln. Det är däremot
inte omöjligt att adeln med sitt förslag ville att heraldiken
skulle bli ett adligt privilegium. LitteraturC G U Scheffer, Heraldisk spegel, s 144 – 145 (Stockholm 1964)
|
||||
|
||||
